RAW Comedy Club

Stockholm 07:59. Trots ett mindre återfall av kladdkaka igår kväll så vaknade jag ändå med ett leende på läpparna. Ok det var ett trött leende men ett leende. Gårdagens träningspass, nyttig mat, Arsenals propagandafotbollD och bloggandet om Anna Anka gjorde susen. Kroppen tömd på negativ energi och fylld med positiv. Till er som också jobbar i stressiga arbeten kan jag rekommendera att skaffa barn. Nu har jag inga egna men min syster har. Det räcker med att öppna dörren och se och höra dem för att allt annat ska bli sekundärt. Vem kan ha ångest över möten eller stress när man möts av den här synen liksom?

Dagens frukost går i samma anda och jag är laddad för denna onsdag som består av möte med Kanal 5 och planering av skidresan till Åre. Imorgon vid den här tiden sitter jag på ett plan till Östersund. Om solen håller i sig kommer jag komma hem som en ny människa.

Jag har fått i uppgift att skriva på den här sidan på temat fördomar. Handlar det här om fördomar? Jag vet inte. Jag vet bara att för första gången på ett tag har jag haft lite inspiration till att blogga så here goes. Jag är just hemkommen från Maffia Comedy på Underbara Bar på Södermalm i Stockholm. Söder, kulturens och arbetarklassens hemvist i Stockholm. Det är ofta där min burdusa, arroganta Östermalmspersona har sina bästa gig, märkligt nog. Men jag antar att de kan se humorn i det hela, precis som invandrargrupper ofta skrattar gott åt skämt om fördomar kring invandrare. De som har svårast att se humorn i det stundtals hårda materialet som jag levererar är medelsvenssons, folk som är som folk är mest, jag har ibland funderat på om det kan bero på att fördomarna ligger för nära dem själva.

Det var en usel stand-upkväll måste jag säga, trots att stället och arrangemanget var väl skött var kvällen alldeles för lång, för många underpresterade och publiken var seg, avvaktande. Många var nog där för att se den forne dörrvakten Fadde göra sitt andra stand-upframträdande. Han var… modig. Det har jag sagt tidigare. Speciellt med tanke på hur många som antagligen var där för att se honom misslyckas, även bland oss komiker himlades det på ögonen när han körde och jag antar att det fick oss att känna oss duktiga. Och han var inte bra, det kan man inte säga, men modig. Det är vi alla som ställer oss på en scen, sen är det inte nödvändigtvis att vi alla har en gudabenådning för just den konstformen men.

Jag gick på näst sist som semi-headliner. Jag ville inte innan, var oerhört opepp och skulle testa nytt material på den publiken som var minst sagt avslagen… men det gick bra, mycket bra till och med och mina nya grejer satt som de skulle inför Sverigeturnén vi drar på nästa vecka. Jag förlorar ibland hoppet om stand-upcomedy, tänker att publiken aldrig kommer förstå det jag vill framföra, och sen en sån här kväll, när så många ändå är med på noterna, då är det en märklig känsla i kroppen. Jag får citera Hjalmar Söderberg:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Handlade det här om fördomar? Jag vet inte. Men ibland måste man skriva saker ändå. Så är den kreativa ådran.

Igår var Anna Anka tillbaka i TV igen. Allt var sig likt. Med en röst som får Carolina Gynnings röst att framstå behaglig snackade hon massa skit på sitt sedvanliga sätt. Hon förkunnande för oss tittare bland annat att Paul kunde gå och knulla sig själv. Kalla mig synisk men jag tror nog faktiskt att han hellre gör det än får till det med den där människan. Jag tror till och med att enda anledningen till att han krävde blow jobs var för att täppa igen truten på henne i några minuter.

Det finns inget osexigare än personer som tycker själva att det är sexiga och värst är såna som dessutom måste säga det högt inför andra människor. Anna Anka gör både och och hon gör det i tredjeperson (!) "Anna Anka - fan vad sexig du är." Nej det är du inte. Du har sämre hållning än en stelopererad packåsna och ryggkotor som sticker längre ut än på ett stackars afrikanskt barn. Hon får leta länge om hon ska hitta någon ung, snygg kille som ska ge henne "ett ordentligt pök". Inte ens prata sexigt kan hon ju. Uuuääh. Utan Paul Anka har Anna Anka blivit det hon alltid varit - white trash.

Det har tagit mig 35 år att komma på. Egentligen är det sjukt men istället för att, som allt för ofta, bli besviken på mig själv väljer jag nu istället att vara glad och stolt över att jag faktiskt har kommit på det, även om det tagit extremt lång tid. Till mitt försvar ska jag säga att det är väldigt svårt att ändra på ett beteende innan du bryter det och får en välbehövlig distans. Dessutom är det som bekant svårt att lära gamla hundar att sitta. Och jag är en gammal hund numera. Jag tillhör ju en generation, eller om det bara är jag personligen, som fortfarande kan tänka "fan nu missade jag solsidan" och inte komma på tanken att jag kan se det på tv4play. Det faktum att man numera kan se sina favoritprogram på nätet har liksom inte gått in ännu. Precis som det tagit 35 år sedan jag föddes att inse det jag nu till sist insett.

Likt många andra artister och mediafolk så lever jag i mångt och mycket i en låtsasvärld av galafester, sena nätter, taxiresor, oregelbundna tider och onyttig restaurangmat. Vad jag har insett är att det inte är ett liv som passar mig. Det får mig att må dåligt. Det här är säkert inga nyheter för er som inte jobbar och lever på det här sättet och i så fall kan jag bara gratulera. För mig kom insikten igår natt.

Jag hade haft en dag som varit intressant men jag hade känt mig grinigare än vanligt och nu låg jag i sängen klockan 03:30 på natten och stirrade i taket och kände mig stressad. Klockan 03:30 på morgonen! Då är nåt fel. Jag gick igenom mina senaste dagar och insåg att de hade innehållit - galafester, sena nätter, taxiresor, oregelbundna tider och onyttig restaurangmat. Att man inte mår bra av att dricka alkohol vet ju till och med jag men jag insåg i natt hur ALLT hänger ihop - träning (som jag slarvat med den senaste tiden), bra kost, rutiner och god sömn. Det är ett sätt som gör att jag mår bra. Det andra livet - tvärtom.

Med andra ord ska jag ta det som var mest ett skämt - att bli Tyler Durden i Fight Club på allvar. Inte för att jag måste ha lika snygg kropp som Brad Pitt utan för att vägen dit går genom saker som är bra för kroppen, inte saker som gör kroppen och mig irriterad, grinig och sur.

Skriver detta medan jag är tillbaka till havregrynsgröt med valnötter, svart kaffe och färkspressad juice. Taxi till jobbet? Nope. Jag tar en promenad i solen med träningskläderna på ryggen.

Jag åker en hel del taxi i mitt jobb. I största möjliga mån försöker jag att undvika resor med Taxi Stockholm eftersom de, på grund av att de är så många chaufförer och får så få körningar (?), segar ut så in i helvete på sina få resor de får på en dag att man blir mordisk. Att åka Taxi Stockholm är inte som att vara på sightseeing, det är som att åka på långtidssemester. Att det enligt en undersökning dessutom är så att 91% av Taxi Stockholms chaufförer saknar dusch eller inte vet hur man använder en dusch talar inte heller direkt till bolagets fördel. Alltså åker jag andra bolag (läs: Top Cab) när jag kan men då vi av någon outgrundlig anledning har Taxi Stockholm som företagstaxi på Sony Music händer det ibland att jag är tvungen. Idag var en sån dag.

Det första jag ser när jag kliver in i bilden är en vit, handskriven lapp som sitter uppsatt tydligt på förarens instrumentpanel: klagomål@taxistockholm.se. Väldigt ärligt men inte helt förtroendeingivande. Det lär ju ha hänt förut om föraren tycker att det varit lika bra att sätta upp lappen i sin bil. Det skumma med taxichauffören var att han varken åkte någon omväg. luktade illa eller var otrevlig. Han var precis tvärtom. Förmodligen undantaget som bekräftar regeln.

Helgen över igen. Det går snabbare och snabbare hela tiden. I fredags gigade jag på Stockholm Live @ Ambassadeur. Stureplansställe. Oerhört snygg backdrop hade de fixat, såg väldigt big-time ut. Folk brukar ofta säga att det där skulle vara min publik, de uppklädda människorna kring Stureplan. Problemet är bara att det är Stockholms mest humorlösa publik, de är alldeles för rädda för att förlora ansikte för att leva ut till en så pass levande konstform som stand-up är. Jag gick upp och precis när jag kommit till punchline i första skämtet förlorade jag rösten och fuckade upp det. Efter det så fick jag kämpa på i tre minuter innan jag hade dem med mig igen. Sen avslutade jag starkt. Det är ofta en uppförsbacke för mig att få med mig publiken, i normala fall vill folk skratta åt komiker eftersom de har sympati med sig. I mitt fall finns inte plats för någon sympati, därför känns det alltid mycket bättre när jag ändå gör bra gig. Al Pitcher funkade mycket bra som kvällens headliner.

Stureplan är fortfarande mytomspunnet ute i landet, det sägs vara en plats för snobbar och glamour, vilket är lustigt med tanke på att kvinnorna där är frisörer, servitriser och klädbutiksbiträden och männen är säljare på 3. Det är en enda stor charad Stureplan. Mitt yttre till trots är jag sällan där nu för tiden, jag har varit det, min 20-årsdag firades i ett vilt krigsslag på Köket. Men jag är 26 nu. Livet går vidare. Men jag förstår att det fortfarande kan vara lockande för folk som inte är uppvuxna med det, speciellt folk som är inflyttade till Stockholm. Kommer man från Köping eller Södertälje måste det vara en fantastisk trevlig upplevelse.
   Förresten, Soran Ismail påkallar bartendrarna på Stureplan VID NAMN. Och folk kallar mig för stekare.

I lördags firade vi min flickväns födelsedag med libanesisk fest i vår våning, och tjugo liter vin senare mår vi ändå rätt bra. Det var en lyckad fest måste jag säga.

I helgen gifte sig Niclas Wahlgren och Laila Bagge. Jag har inte dubbat en enda Disneyfilm i hela mitt liv och var följaktligen inte bjuden men det verkar ha varit ett genuint vackert bröllop. Brudparets kläder kom från MQ och gästerna från Hänt Extra och Expressen samt nära och kära från Aftonbladet. Hotellnatten, berättar paret för kvällstidningarna, firade de på Hotel Royal Viking - Vasagatan 1, 08-506 540 00. För mer info, gå in på paret Bagge-Wahlgrens hemsida och ni får 20% rabatt på en hotellnatt på Royal Viking.

På morgonen efter bröllopsnatten, svarar paret på Aftonbladets frågor som de bestämt träff med utanför Hotel Royal Viking - Vasagatan 1, 08-506 540 00. För mer info, gå in på paret Bagge-Wahlgrens hemsida och ni får 20% rabatt på en hotellnatt på Royal Viking. På frågan om vad som hänt på bröllopsnatten svarade Laila: "Vi har bara sovit i de jättesköna Hästens-sängarna som finns här på hotell Royal Viking på Vasagatan 1, 08-506..."

Jag är förvånad över att de inte sålde bröllopsnatten till Hustler eller Berth Milton. Då hade de ju kunnat tjäna pengar på både filmer och bilder. Skumt.

Bild från stureplan.se

Jag har en ganska stor förkärlek för t-shirt med tryck.
Om jag kunde ha på mig t-shirt 365 dagar om året jag skulle, men det går inte (Det snöar)
Men jag plockar ändå på mig t-shirts jag fastnar för.
Men den här veckan lärde jag mig en mini-läxa t-shirts är coola men man ska veta vad man har på sig!

I tisdags körde jag ett gig på Lärarhögskolan o en lärar elev lärde mig det ena o det andra. Jag har en t-shirt som jag älskar väldigt mkt med en vacker asiatisk kvinna på...trodde jag. Det här är konversationen

L: Din t-shirt är så himla grym, vart har du fixat den!
A: Aaa, tack så mkt, kmr inte ihåg ngnstans på söder,men visst e den tung!
L: öö,tung jo aa den är jättefin, vet du vem det där är?
A: haha, nee ingen anning tyckte bara hon var värsta katten, så köpte t-shirten hon är min lilla lucy lu!
L: aha vad gulligt, men bara så du vet så är det där är en kille!
[Mina kompisar i bakgrunden: HAHAHAHAHAH battyboy!]
A: ......... svärr,abooo. ehh fortfarande katt!

Tydligen var det en japansk rockstjärna som klär ut sig i kvinnor kläder.
Så jag lärde mig två saker, jag har rockat en transa och Japan har rockstjärnor!
Vem skulle någonsin tro det!
Gruppen hetter i alla fall Malice Mizer så här ser de ut på riktigt

Arrigato!
Mvh
/Ahmed.B

Första hållplatsen umeå! 17mars.
Där startar Raw comedy tour! För mig är det här riktigt nice, ser fram emot det rejält att bara få äta sova andas stand-up. Speciellt efter den här gigantiska ångest veckan, då Fadde "H-barnet" Darwich har blivit ansed som en hyllad komiker av Sv.Media.
Något som bara får en att vilja lägga ner stand-up helt och hållet. För första gången i mitt liv kännde jag Sverige förtjänar inte humor.
Men jag kan inte klandra det svenska folket för att de som jobbar på Aftonbladet/Expressen är fukktards på den nivån att de får folk med downsyndrom att se ut som ingenjörer. Men som sagt turnén ska bli klockrent,en skön line up med komiker både på och av scen. Jag är lika rädd för efterfesterna som jag är exalterad för att åka på turné. JAg är rädd att jag kommer bli en RIKTIG artist. Måste börja alko-testa mig själv hemma och grejer. "Burden of stage-person"
[Alkotest, innan komikern går upp och lagar frukost]

Jag vet inte hur jag ska förklara för dig, men ta det du älskar mest i världen och sen MÅSTE du göra det 10dagar i sträck!
mmm, det är nästan så jag saknar att jobba 9-5 muhaha!

RAW comedy Tour, hoppas vi ses där!
mvh
Ahmed.B

Lördag kväll. Spenderade dagen med att promenera på Silicon Valley - Strandvägen bort mot Djurgården i strålande sol och blött slask. Aldrig får man vara riktigt nöjd. Blev dock betydligt gladare av den kokta laxen med fransk potatissallad på Blå Porten. Jag älskar ställen som behåller klassiker på sin meny. Tror laxen funnits där sen jag upptäckte Blå Porten och det är många år sedan. Lördagslunch med vitt vin och vänner - nice!

Har dessutom snabbkollat på Melodifestivalen och har väl bara ett snabbt konstaterande att göra och det är att Pernilla Wahlgren borde gått på bröllopet.

Apropå "Årets kändisbröllop"; hur fattig eller mediakåt är man om man säljer sitt bröllop till Expressen?? Seriöst. Vi talar om den kanske största och lyckligaste dagen i ens liv. Om det är någon gång man bara vill ha de man älskar runt sig är det väl på ens bröllop? En dag, kväll och natt där man firar med sina absolut närmaste vänner och familj. Laila Bagge och Niklas Wahlgren ville fira den dagen med Expressen.  

Befinner mig just nu i Malmö där jag varit och tränat med Paul Tilly. Man kan få för sig att han är liten när man ser honom i TV men när man ser honom live är han verkligen jätteliten. Fast muskulös liksom. Mycket märkligt. Det var Paul som visade vägen bland övningarna. Han visade sig också vara en sådan där gymtyp som går hem och duschar. Människor som gör det svettar inte bara ner sin jacka de har på sig i andra sammanhang sen - fräscht, de har också garanterat små och/eller fula könsorgan. I Pauls fall gissar jag på båda ha ha. Min teori gäller även tjejer om någon undrade.

Det blev fjärde träningspasset den här veckan trots att jag är på turné. Har aldrig hänt förr i mitt liv så jag är märkbart nöjd över min prestation. Ikväll blir det sista giget på den här miniturnén och det görs på Pauls sprillans nya klubb Glasklart. Ska bli väldigt kul. Kodjo Akolor är här nere också och vi brukar ha kul även utanför scenen så Malmö får se upp för lördagen är träningsfri. Här är en bildd från den första stand-up comedy kvällen i Skövde på 10 år som jag och Wahlbeck gjorde i onsdags:

Slog upp dagens DN i morse och möttes av en mycket glädjande syn – komikern, kollegan och vännen Kristoffer Appelquist prydde DN Kulturs förstasida. Jag vet inte om det har hänt någon gång tidigare med en svensk ståuppare, förmodligen men det är oerhört ovanligt att en stor svensk tidning har tillräckligt med balls för att sätta en svensk ståuppkomiker på sin första sida. Det är ingenting annat än en smärre sensation! Att svensk stand-up har haft en enorm hype de senaste fem åren har väl ingen missat och idag finns vår tidigare så förkastade och bortglömda gengre återigen i folks medvetande. Trots det är det ytterst ovanligt att landets tidningar uppmärksammar komiker i form av längre intervjuer eller skriver artiklar inför deras Sverigebesök. Alltså var det med ett leende på läpparna jag läste den fina intervjun av Jenny Damberg och såg de grymma bilderna på duktiga Kristoffer Appelquist i DN. Att det var just DN som uppmärksammade Kristoffer och hans show "Krig" på Boulevardteatern i Stockholm förvånar inte i och för sig. Betty Skawonius och company är helt enkelt överlägsna på bevakning av stand-up comedy i det här landet. Intervjun med Kristoffer som ni bör läsa hittar ni här.

Jag är nästan beredd att säga att jag älskar DN för deras bevakning av comedy. Andra tidningar ligger enormt långt efter. Man skriver gärna ett långt reportage om ett skotskt band ingen jävel hört talas om som ska spela på Debaser för 130 personer men om en superstjärna som Glenn Wool från Kanada kommer hit och fyller Göta Lejon – inte en rad. Jag har sagt det förr och säger det igen – det är pinsamt. Så respekt DN!

Att DN utöver det har den lysande skribenten Fredrik Strage som idag gör en mycket kul och intressant jämförelse mellan Kent och deras idoler Depeche Mode är ju en annan bonus. Och dessutom läser man ju alltid Martin Kellermans Rocky där först också. Nej jag försöker inte få en gratis prenumeration på DN, jag bara blir och blev väldigt glad av dagens kulturdel. Tills jag läste ”Åsiktsmaskinen”.

"Åsiktsmaskinen” halvt hyllar Fadde Darwichs stand-up debut och sågar RAW! Jag skriver det igen. De halvt hyllar Fadde Darwichs stand-up debut och sågar RAW. Helt plötsligt kändes alla hyllningar jag nyss skrivit om att redaktionen på DN har bäst koll i Sverige som bortblåsta. Mest besviken blir jag över att den som skrivit det , omöjligt kan ha varit på RAW live, eller sett tillräckligt många program på Kanal 5. Annars skriver man inte något som ”Har man genomlidit bara ett avsnitt av ”Raw” eller ”Stockholm live” – som görs av folk som försörjer sig på grovhuggna grabbflabb – är man beredd att förlåta en nybörjare i ett program med några tusen tittare.”

Den ansvarige för ”Åsiktsmaskinen” kanske har missat Nour El Refai, Gina Yashere, Glenn Wool, Ahmed Berhan, Messiah Hallberg eller framför allt det faktum att just Kristoffer Appelquist var en av de som var med i RAW den här säsongen. Och förra.

I rest my case.

Jaha. Då var två stand-up kvällar i Skövde och Jönköping avklarade. Trots att Skövde är betydligt mindre än Jönköping som är Sveriges nionde största stad, var det mer folk på showen i Skövde. Det är ett väldigt bra betyg åt Skövde. Desto sämre åt Jönköping. Publiken i Skövde var också mycket mer positiva direkt från början medan publiken i Jönköping var väldigt trögstartade och peakade under kvällens absolut sista minuter. Båda kvällarna var bra men jag vet inte varför det var sådan skillnad i attityd hos publiken. Så var det i alla fall.

Imorgon blir det show nummer tre på min lilla miniturné. Det är Malmö som gäller och trots att jag gör mitt tionde år som ståuppkomiker i år så har jag aldrig uppträtt i Malmö som headliner på en klubb så ser fram som fan mot att få komma ner och fullständigt köra över folk. Det blir också mitt sista gig innan vi åker med RAW på vår allra första Sverigeturné 17-27 mars. Förhoppningsvis är Glenn Wool (CAN), Soran Ismail, André Wickström, Messiah Hallberg och Ahmed Berhan lite mer partysugna än Wahlbeck som jag kört med i två kvällar nu. Jag tror på riktigt att det är roligare att festa med en nunna. Som är död, än med Peter :-) "En ööl nuuuu??!! Klockan är ju 22:20! Nej för helevete jag ska sova nu." 

Note to self. Åk inte på turné ensam med en 47-årig komiker.

Woooohoooo!!!! Party duuuude!!!

En av de grymt trevliga och proffsiga bröderna som driver de två krogar vi jobbade för. Någon som känner igen honom från TV? En ledtråd är att han är grymt bra på att boxas med jättetops.

Uppladdning en timme före gig med ett glas Chardonnay och en genomgång av sista idéerna. Sämre kan man ha det. 

Peter in action. Många gamla klassiker fick publiken i Jönköping höra - "Pizzeria New York", "Pizzeria Pingvin" och "Raka pungen" skämtet. Peter passade också passa på att meddela publiken att de inte skulle köpa biljetter till Big Comedy. "Det är alldeles för dyrt! Ni blir lurade". Mest intressant med det - han är själv med i den showen.