RAW Comedy Club

Så var det då igång, melodifestivalen 2010, vi hade bänkat oss framför vår Bang Olufsen och här är the rundown:

*Programledarna var, ja vad ska man säga, stressade, forcerade och i Dolphs fall ofattbart stela. Men det är väl så det ska vara när man leder ett program för tre miljoner tittare.

*Ola Svensson: Hans horribla frisyr tog fokus från låten, som en comb-over för en brännskadad person. Men låten var rätt catchy. Roligt också att de placerat Hurley från "Lost" bakom pianot.

*Jenny Silver: Min fru umgicks med henne förr i tiden, "men sen blev hon konstig". Jag: "Det märks inte". (Det var roligt i stunden)

*Linda Pritchard: såg ut som en sån kvinna man träffar på krogarna på Kungsgatan klockan fem, en kvinna som bor på pendeltågslinjen och hoppade av frisörlinjen i gymnasiet. Men en bra show, om än en något icke-orginell låt. 

*Pain of Salvation: Sveriges smutsigaste band. Jag gillar låten, men alldeles för smal för svennebanan-klicken som röstar i det här programmet.

*Anders Ekborg: Såg ut som en förvirrad överklassmänniska som haltade runt på en bordell i Amsterdam bland heroinmissbrukare. Il Salvatore, räddaren. Jo då, sjunga det kan han.

*Jessica Andersson: Hon har tydligen släppt en självbiografi. Fantastiskt. Känns lite som den eviga förloraren från landet, ingen anledning att ändra uppfattning efter den här låten. 

*Frispråkarn: Då var det dags för omgångens kalkon. I sin presentationsvideo säger han att han: "hustlat ett bra tag nu." Nej, du kommer från Åkersberga, du har inte hustlat nånstans. Jag är så trött på folk som spelar på den här förortsgimmicken 2010, hallå, vi har en svart president, det är dags att sluta prata som om ni inte förstår. 
   Min fru: "Varför satte han på sig julkoftan i tv?", hon är Sveriges roligaste kvinna... 
Roligaste i kväll: Måns efter låten, "jag förstår att många undrar om Frispråkarn är gift, nej, han är singel." Jag la också märke till Zelmerlövs försök till en gangsta-hälsning med Frispråkarn Anders från Åkersberga. Bra TV.

*Salem Al Fakir: Alla som är lite efterblivna är populära i Sverige - man tycker synd om honom. Är det inte hans grej? "Åh, titta på stackaren, han har tagit sig ändå upp på scenen." Han är efterbliven och populär på samma sätt som Ted Gärdestad var efterbliven och populär. Men så klart direkt till final, hemma hos oss tryckte vi på mute när han uppträdde för andra gången.

Dolph har en förmåga att säga ett skämt, som inte är roligt men själv skratta och göra det men sådan pondus att alla runt honom till slut skrattar också. En svag deltävling men Dolph var rolig och Måns och Meltzer skötte sig också bra.