RAW Comedy Club

Så är det då tretton dagar kvar till vår turnépremiär i Umeå. Nio svenska städer ska besökas och jag har fem gig innan dess. Jag är ute och testar lite nya grejer, har bränt en hel del material på de tv-program jag har medverkat i, man får inte glömma på att jag bara hållt på i snart elva månader och det tar ett tag att bygga upp en stor repertoar.

Mest orolig är jag för att komma till småstäderna på turnén, det är (brukar i alla fall vara) en oerhört otacksam publik för mig, de brukar inte förstå att det är comedy jag sysslar med utan ser på mig som om jag vore en konstinstallation... eller bara ett skitstövel. När jag var i Malmö senast (Malmö! Sveriges tredje stad!), så började jag med: "Kul att vara i Skåne men vilket skitväder ni har här, i Stockholm just nu: 22 grader och sol.". Knäpptyst i lokalen.

Så det jag jobbar på är att sätta min karaktär utan att för den delen nödvändigtvis få alla i salen emot mig direkt, men det är en svår balansgång det där, till skillnad från många andra komiker kompromissar jag väldigt lite med vad jag själv vill göra, det är jag som bestämmer, inte dom.

Sen angående Fadde Darwichs stand-up debut. Vad ska man säga, det var ju inte bra, men jag vet inte. Någonstans tycker jag han är modig, antingen är han det eller totalt världsfrånvänd. Men jag minns första gången jag gick upp på scenen, vilken nervositet jag kände, vilken nervositet alla känner som går upp och gör det på riktigt. Jag tyckte inte Fadde var bra, men å andra sidan har jag sett massvis som har varit sämre på landets klubbar. Jag har ingen poäng här märker jag, bara att han är modig. Eller totalt världsfrånvänd. Troligtvis båda.