Min far är en legendarisk skådespelare, en av hans tidigare roller var i filmen Barnen från Frostmofjället då han stal några stackars barns get. I övrigt är den filmen en uppsjö av tragedier, små barn som var kalla, allt var fruset, geten åts upp.
Såhär beskrivs den: "Norra Sverige i mitten av 1800-talet. Sju barn förlorar sina föräldrar och för att inte bli utackorderade till socknens storbönder flyr de från hemgården och påbörjar en lång vandring över fjället för att finna ett bättre liv."
När jag var liten såg jag den filmen och var så glad över att vi moderna barn slapp den typen av kyla. Nu är vi där igen, 17,2 minusgrader inne i centrala Stockholm när jag vaknade i morse. Den värsta vintern i mannaminne, jag kommer referera till den här vintern för min dotter och berätta skräckhistorier om hur jag inte trodde vi skulle överleva.
Men.
Allt är inte fara och färde. Vintervädret tvingar fram roliga kläder ur folks garderober, utanför jobbet i morse såg jag en man i en lång svart läderrock.
Nazimodet - Welcome back! You've been missed.