RAW Comedy Club

Så var då första deltävlingen avklarad och alla hyllar Dolph. Ja han var nog bäst av de tre programledarna men med ett sånt manus hade inte ens Chris Rock lyckats vara rolig i lördags. Herregud! Tyckte det var trevligt att Dolph bjussade på sig själv men det är ju ett krav för framgång i det här jantelagslandet. Personligen hade jag väldigt svårt att höra vad Dolph sa. Varenda stavelse som kom ut hans mun lät som när Rocky Balboa sluddrade fram "Aaaaaaadrian" i Rocky. Jag hade också svårt att koncentrera mig på vad Christine sa då hon titt som tätt försvann bakom manuskorten då låtskrivarna skulle presenteras. Jag tittade på den första deltävlingen i glada vänners lag och kan konstatera att Melodifestivalen har samma effekt på tjejer som fotboll verkar ha på män - alla blir experter på läktarplats. "Efter fem sekunder kan man ju låten", "Det här faller aldrig Arne och Berit för", "hon har så jävla fula kläder att jag vill nita henne", "de leker ju programledare, de är inte på riktigt" och "Salem borde bytt plats på vers och refräng" hör till några av de omdömen tjejerna slängde ur sig under kvällen. Det hör till saken att jag tittade på festivalen med helt normala, begåvade tjejer och inte, som man kanske skulle kunna tro, med brudar från Black Army. Det är som att så fort vinjetten rullar igång så blir alla i soffan experter på musik, scenografi, koreografi och kläddesign. Allt som fattades var att tjejerna suttit i brynja och halsat Pripps Blå ur burk. Inställningen att inte ta melodifestivalspektaklet på så jäkla stort allvar och att, med glimten i ögat, skrattta åt alla Öststatsdoftande Shakirakopior, Björkwannabees och cardiganprydda Petterlookalikes var väldigt befriande och uppfriskande. Petra Mede var före sin tid.