RAW Comedy Club

Så sammanfattar jag min miniturné i Skåne. Jag flög till Malmö från Bromma och som av en händelse var Robin Paulsson också där, på väg hem från Roast på Berns. Trevlig flygtur, trevlig samtal.
Giget på kvällen på Oslipat var mycket märkligt, det var en bra publik, för alla förutom för mig. Det var inget dåligt gig raktigenom men det var en oerhört delad publik, vissa skrattade gott, vissa satt som frågetecken åt min akt. Återigen slås jag av hur olika standup-publiken är i Stockholm jämfört med resten av landet, det är märkligt hur det kan vara så fortfarande 2010, men jag antar att resten av landet förstår så småningom. De brukar göra det… så småningom.
Bra kväll i övrigt, jag såg en ung tjej, Petrina Karlsson göra sitt fjärde gig och hon imponerade väldigt med säker leverans och bra fräscht material. Duktig talang, 19 år bara.
Det som gjorde min kväll var min avslutande rutin, eller ”roast” eller vad man vill kalla det. Det är såna stunder som gör att jag älskar stand-up, det kommer på You Tube snart men man kan väl säga att en annan komiker öppnade dörren åt mig för några månader sen och sedan dess har längtat efter att få åka till Skåne och framföra det jag gjorde. Och med all blygsamhet så kan jag väl säga att sådant behövs, med all respekt för komiker som gör traditionell comedy som den alltid har gjorts, nytänkande behövs i alla branscher.

Torsdagen spenderade jag med Robin inne i Malmö, han visade mig sitt Malmö och sjöng ”Strangers in the Night” när vi promenerade i Västra Hamnen. Att gå genom Malmö med honom är som jag tänker mig att det var att gå med Nacka Skoglund i Stockholm på 50 och 60-talet, folk som hälsar genom fönstrena, glada tillrop från cyklister och torghandlare som skrattar och vinkar. Herr Paulsson är trots sina framgångar i unga år en mycket ödmjuk herre, mycket mer ödmjuk än jag själv hade varit.
På kvällen var det Prickprick i Lund som hade en sjuk line-up med mig, Måns Möller (som öppnade med 25 högoktaniga minuter), Aron Flam och Jesper Rönndahl. Verkligen värt 80 kronor i inträde. Mitt gig var bra, testade en del nytt, gick upp på scen med en mer ödmjuk approach än i Malmö och det funkade bättre (även om jag avskyr att behöva kompromissa med min karaktär). Avslutade gjorde Rönndahl och det var verkligen hemmaplan för honom, Skåne har Rönndahl fever och jag är säker på att han skulle kunna peka på valfri kvinna i publiken för lite alone time backstage. Jag förstod inte alls vad han sa på scen, men det måste ha varit roligt för skåningarna skrattade hysteriskt. Imponerande båda kvällarna var också Erik Hultkvist som verkligen har kommit långt i sitt karaktärsskapande sen han kom tvåa efter mig i Bungy Comedy för nio månader sen.
På kvällen var jag ute i Lund på Herkules med Aron Flam och hans lillebror. Och för er som tror att Arons känslokalla uttryck på scen är en act, it’s not. På scen är han en glädjesprudlande version av sig själv.
Bra resa i Skåne, kul att det finns en levande comedyscen där nere också, och att de inte bara ägnar sig åt sex med kusinerna, även om det förstås lockar det också.