Yo I somras så var jag och hände med min kompis Hanna på hennes landställe som närmare bestämt ligger i Grums. Jag gillar att tro att jag har en närmare koppling till landet eftersom jag har vuxit upp i Vallentuna. Men har man varit i Vallentuna och tycker att det är landet så har man inte varit i grums. Men att säga att man är från landet kan i Stockholm ibland ha en negativ klang. Vilket jag kan tycka inte är mer än idiotiskt. Jag gillar att alla känner varandra på landet och att det på något sätt känns som man har kommit till verkligheten. En verklighet där alla ses på Gården i Halla (inträde 100 spänn för den som undrar) dricker öl, dansar (bugg) och pratar med varandra. Man blir direkt en del av gruppen där alla lyssnar på Morgonpasset för att en av dem (Hanna) är med i programmet. Man är en del av en verklighet där man automatisk blir omtyckt eftersom man är kompis med någon från bygden. Där folk vill prata med en för att veta hur det känns att vara på landet när man är från stan. Mitt svar lyder dock alltid att det är underbart. Jag gillar den verkligheten där man vågar vara sig själv. Där det inte handlar om vem som har på sig vilket märke eller vem som dom trendigaste kläderna. Vem som har mest pengar eller kan verka mest nonchalant och häftig. Jag gillar verkligheten där den som är mest uppskattad är den som helt enkelt är sig själv. Det enda som jag kan klaga på är att myggen verkligen älskade mig (kan vara för att dom aldrig har fått smaka på chokladblod förut) och att jag tydligen har en extrem fästingnoja. Utöver det så kommer nog landet alltid att äga storstan. I Stockholm så handlar det om vem man kan få folk att tro att man är. I verkligheten så handlar det om att våga vara dig själv och få njuta av att vara med andra människor som också vågar vara det.

30

Yo

Jag fyllde 30 för ca två månader sen. Det har tagit ungefär två månader för mig att smälta det hela men jag har kommit fram till följande tecken på att man har blivit 30.

1. Du har blivit 30 när du får ångest för att du glömde ditt poäng kort hemma.
2. Du har blivit 30 när du bestämmer dig för att springa upp för trapporna och dina knän är väldigt tydliga med att det inte var en bra ide
3. Du vet att du är 30 när du börjar dregla lite vid tanken av nya vitvaror
4. Du vet att du är 30 när musiken på klubben är lite för hög.
5. Du vet att du är 30 när någon frågar hur gammal du är o du måste tänka 30
6. Du vet att du är 30 när det enda alternativet till att inte fylla 30 är att dö.
7. Du vet att du är 30 när du går ut på ställen som du alltid brukade gå ut på och undrar varför alla har blivit så unga
8. Du vet att du är 30 när du blir glad när dem frågar efter leg på systemet
9. Du vet att du är 30 när du kan går till bilhandel och fråga om provkörning på en kombi
10. Du vet att du är 30 när du skriver ett blogginlägg om hur man vet att man är 30

Om jag har missat något så är det bara att komplettera listan så att alla som har eller ska fylla 30 vet varningstecken för att man officiellt är vuxen.

Fred yal!!

Yo!

Igår kom jag fram till Alanya (i Turkiet för er som suger på geografi) och har under ca 48 timmar haft en väldigt hmmm insiktsfull resa. Jag har varit i Turkiet förut för ca 10år sedan (knas att jag kan titta så långt tillbaka i mitt liv) och vad jag minns så var det en bra resa utan några större problem. Denna gång så har det såhär långt inte direkt varit problemfritt. Det hela började med att jag och mi lady hade hunnit komma ner till stranden - ”hey brother” ropar den solbrända killen som sitter på en stol och säljer solstolar, han kommer fram till mig och börjar jämföra sina armar med mina ”I need more sun” min första tanke är ”no shit for brains you need to be black if you want my colour” svaret blir dock ett artigt leende (typiskt svenskt).

Det var soft på stranden satt och läste en bok medan mi lady solade. Det var när vi var på väg från stranden som resan började bli jobbig. Vi har precis hunnit lämna stranden och går förbi en familj som har picnic - ”sorry we take picture?”, aha tänkte jag absolut klart jag kan ta en bild på en turkisk familj när de sitter och myser . Men nej de ville ju ta en bild på mig. Jag vet inte om det är för att jag råkar vara ca 100% av Alanyas svarta befolkning eller för att jag antagligen i deras ögon ser ut som vilken svart kändis som helst. Men självklart lät jag de ta bilden man vill ju inte vara otrevlig (typiskt svenskt). Promenaden från stranden bestod av många förvånade blickar en del turkiska ord som jag nog är ganska glad att jag inte förstår om man ska döma från deras ansiktsuttryck.

Det var när vi väl hade kommit fram som det kändes som att det kanske skulle vara nice att bo på ett hotell där det finns folk som kommer från olika länder där det kanske finns mer än en svart. Efter att ha tittat på nätet så hittade vi det perfekta hotellet - Utopia World Hotel. Jag blev mest såld på ”world”. Väl framme på hotellet som är mycket fett så visar det sig att ca 99% av alla gäster var från Ryssland och gissa vad det finns tydligen inte så många svarta i Ryssland heller! Så ord som jag har lärt mig på ryska hittills: ”chornij” = svart (i mitt huvud ”wow what a supersexy awesome dude”) och ”Wesley Snipes” = really really really black actor (i mitt huvud ”god dammit ingen mer sol”).

Jag vill dock inte ge intrycket av att allt är knas här, maten är god och utsikten är fin. Så för er som undrar vad fördelen med att vara chokladbrun i Turkiet är? Så lyder svaret att man kan åka hem…till ett land där endast 5.2% av befolkningen är rädda för det som de inte känner till.

Peace&Love

Kodjo

Jag sitter just nu på tåget på väg hem från Peace & Love och njuter av minnena från gårdagen. Det hela började som det brukar gör när man ska åka med sj, med en försening i Uppsala (2timmar i ett varmt tåg) som senare blev ett inställt tåg. Det var då jag började känna mig lite stressad jag och de hundratals människor som stod och väntade på bussen.

När jag stod där och väntade som en kille som heter Johan och räddade min dag. För att göra en lång historia kort så hade han fixat en bil upp till PAL och undrade om jag ville haka på. Då jag kände att risken av att han och hans vänner skulle gömma min kropp i skogen på vägen upp till PAL, efter att han skändat mig ett par timmar inte var så överhänganden så sa jag ”absolut vi kör”. Detta resulterade i en mini road trip, där vi som tidigare var främlingar blev ett wolfpack (jag, johan martin och matte). Jag vet inte om det var PAL (peace and love) effekten, men vi hade kul som man bara kan ha med människor som man precis har lärt känna och som framförallt inte försökte döda mig på vägen.

Efter lite strul med Hotel och armband, så var det dags att hänga lite och sen giga. Ska jag vara helt ärlig så trodde jag inte att någon skulle komma. Det är lite av min generella utgångspunkt att ingen har någon koll på lilla mig speciellt när Kings of Leon spelar samtidigt.

Men tio minuter innan jag ska upp och köra så kommer scenansvarig in och säger ”du får komma nu dom ropar på dig”. Min första tanke var jo jo kul att hon har humor och driver med mig innan jag ska upp. Men när jag var på väg till scenen hör jag Kodjo,Kodjo, Kodjo!!!!! Det var så jävla sjukt att höra människor som jag vet knappt kunde uttala mitt namn för 3år sedan stå och skrika det i ett fullsattrum.

Om livet verkligen handlar om dagarna man minns så vill jag från botten av mitt hjärta tacka alla som gjorde gårdagen ett minne för livet. En enskild händelse som är fyllda av så mycket spontan kärlek, glädje och humor att jag inte kan göra annat än att sitta på tåget och le för mig själv Det är inte varje dag som man blir ödmjuk inför det som man faktiskt gör. Men så finns det ibland stunder som gården. Stunder som gör att man minns varför man gör det här och blir otroligt tacksam för man har fått att chansen att få underhålla.

Peace & Love till er alla och tack för att ni finns därute

Kramisar

Kodjo

Jag har fått den stora äran att få skriva i den här bloggen. Enligt min wikipedia sida, som jag har hört inte finns, (gör att jag alltid googlar mig själv) så är jag en svensk komiker som har bl.a. medverkat i parlamentet (en gång vilket jag inte tycker borde räknas) Raw comedy club ( 3ggr) och är programledare i Morgonpasset i P3. Utöver denna information så är nog det viktigaste som ni behöver veta att jag älskar att underhålla och stå på scen. Det är väl det enda som spelar någon roll. Det och att jag svär ganska mycket så om ni ska ta med era barn när jag är på plats så kan ni räkna med att dom kommer att lära sig allt från nya svordomar till mina egna super smarta och genomtänkta lösningar på alla världens problem. Så förbereder för att ha en jävligtroligt och en mysig tillställning välkomna!!!

Puss och kram Kodjo Akolor